Efter att tillsammans med kollegerna på avdelningen diskuterat hur vi kan göra barnen medvetna om att de kan faktiskt välja om de vill vara delaktiga i dukumentation på olika sätt har kommit nu en bit på vägen. Under veckorna som gått har några utav barnen sagt ifrån när vi velat ta bild och de inte ville vara med. Några har kommit fram och bett om att vi kommer och tar bild när de gör något speciellt. Det känns himla roligt att de vågar säga ifrån men det blev en stor tankeställare om hur ofta har vi "trampat på nångons tån" i ivern att dokumentara och visa vår verksamhet. jag tror att vi är iallafall en bit på vägen i att ge barnen mer inflytande och möjlighet till delaktighet i dokumentationen.

Inlägg februari:

Med tanke på den litteratur som jag läst till kursen, har jag nu funderat runt omkring det dokumentation som finns på avdelningen jag arbetar på. Tillsammans med mina kolleger tog jag upp diskussionen om vad och hur vi använder dokumentation för att synliggöra avdelningens verksamhet.  Med stöd av Svenning och Lenz Taguchis böcker har jag uppmärksammat hur vi kan utveckla dokumentationen och vikten av att se den ur barnperspektiv.

  Jag tittade på mer kritiskt på dokumentationen kring projektarbetet som vi har för tillfället. Bilddokumentationens, som är utställd på väggen, har varit för att visa själva processen och de olika aktiviteter som barnen har deltagit i. Barnen kommentarer och tankar är med, liksom bilder och teckningar som de har skapat tillsammans. Bilderna är i första hand tagna för att visa gruppens gemensamma aktivitet, inte det enskilda barnet.  För det mesta syns det inte ens  på bilderna barnen så att de kan bli igenkända. Vi har även varit noga med att alltid visa det tagna bilden för barnen, mest för att de är nyfikna och vill se, men också för att få bekräftelse från barnen att de ”godkänner” bilden. Alla bilder hamnar inte på dokumentationsväggen utan i deras enskilda portfolios, eller visas i digitala fotoramen i hallen. De teckningar som barnen gör sätts aldrig upp utan deras tillåtelse.

 I samtalet med kollegerna kom vi överens om att ta upp det med barnen om de vet varför vi tar bilder, och om dem vet att de får säga nej om det inte vill vara med. Det var intressant att höra hur barnen har uppfattat dokumentationen och dess syfte. Eftersom barngruppen jag arbetar i är i åldrarna 3-5 år, har de en hel del egna tankar och idéer de kan uttrycka. För att sammanfatta det som framkom, så var barnen inte medvetna om att de kan säga att de inte vill vara med. De flesta verkade tycka att vi tar bilder för att visa vad de gör eller leker. Dokumentationen som finns är tillgänglig för barnen själva och de visar intresse för den. De samtalar, återberättar och kommenterar kring det. Men nu undrar jag om barnperspektivet borde vara tydligare för att utveckla deras intresse och engagemang till dokumentationen och för deras egen lärandeprocess, samt utökad förståelse för sina egna rättigheter.