Oj, vad fort tiden går. Terminen är nästan slut och dax att börja utvärdera projektet. Den här gången har jag använt mig av den digitala dokumentationen som barnen varit delaktiga i under projektets gång. Det har varit ett mycket praktiskt verktyg när vi ville ha barnens perspektiv och inflytande i utvärderingen. Vi hittat igenom bilderna, läst barnens kommentarer och tillsammans diskuterat vad som har varit, roligt, tråkigt, spännande och vad de har blivit mer nyfikna på. Jag har fått ett klart inblick i vad som kan tänkas vara ett nytt projekt till hösten och hur vi kan utveckla barnens egna ideer. Jag ser framemot ett nytt spännade projekt och hösttermin.;-)

Projektet som vi har arbetat med har vuxit och efter observationer och gemensamma reflektioner runt om kring det har vi uppmärksammat barnens intresse för luft. Vi har börjat med att skriva ner och samtala om deras egna tankar och funderingar om luft..vad kan vi göra med luften, varför finns det luft och vad skulle hända om luften tog slut?  Det intressanta har varit att eftersom dem nu  medvetet deltar i dokumentationen, (vet att de får välja och vet varför vi tar bilder och skriver ner deras kommentarer,) går de oftare också fram till dokumentationsväggen. Vi hör kommentarer, deras egna funderingar och teorier synliggörs och respekteras. Dokumentationen blir deras i en större grad. Fokus på väggsdokumentationen är fortvarande att visa projektets utveckling, men det är ändå deras individuella upplevelser som de återberättar och kommenterar omkring. Spännande att få vara med om detta!   

Efter att tillsammans med kollegerna på avdelningen diskuterat hur vi kan göra barnen medvetna om att de kan faktiskt välja om de vill vara delaktiga i dukumentation på olika sätt har kommit nu en bit på vägen. Under veckorna som gått har några utav barnen sagt ifrån när vi velat ta bild och de inte ville vara med. Några har kommit fram och bett om att vi kommer och tar bild när de gör något speciellt. Det känns himla roligt att de vågar säga ifrån men det blev en stor tankeställare om hur ofta har vi "trampat på nångons tån" i ivern att dokumentara och visa vår verksamhet. jag tror att vi är iallafall en bit på vägen i att ge barnen mer inflytande och möjlighet till delaktighet i dokumentationen.

Inlägg februari:

Med tanke på den litteratur som jag läst till kursen, har jag nu funderat runt omkring det dokumentation som finns på avdelningen jag arbetar på. Tillsammans med mina kolleger tog jag upp diskussionen om vad och hur vi använder dokumentation för att synliggöra avdelningens verksamhet.  Med stöd av Svenning och Lenz Taguchis böcker har jag uppmärksammat hur vi kan utveckla dokumentationen och vikten av att se den ur barnperspektiv.

  Jag tittade på mer kritiskt på dokumentationen kring projektarbetet som vi har för tillfället. Bilddokumentationens, som är utställd på väggen, har varit för att visa själva processen och de olika aktiviteter som barnen har deltagit i. Barnen kommentarer och tankar är med, liksom bilder och teckningar som de har skapat tillsammans. Bilderna är i första hand tagna för att visa gruppens gemensamma aktivitet, inte det enskilda barnet.  För det mesta syns det inte ens  på bilderna barnen så att de kan bli igenkända. Vi har även varit noga med att alltid visa det tagna bilden för barnen, mest för att de är nyfikna och vill se, men också för att få bekräftelse från barnen att de ”godkänner” bilden. Alla bilder hamnar inte på dokumentationsväggen utan i deras enskilda portfolios, eller visas i digitala fotoramen i hallen. De teckningar som barnen gör sätts aldrig upp utan deras tillåtelse.

 I samtalet med kollegerna kom vi överens om att ta upp det med barnen om de vet varför vi tar bilder, och om dem vet att de får säga nej om det inte vill vara med. Det var intressant att höra hur barnen har uppfattat dokumentationen och dess syfte. Eftersom barngruppen jag arbetar i är i åldrarna 3-5 år, har de en hel del egna tankar och idéer de kan uttrycka. För att sammanfatta det som framkom, så var barnen inte medvetna om att de kan säga att de inte vill vara med. De flesta verkade tycka att vi tar bilder för att visa vad de gör eller leker. Dokumentationen som finns är tillgänglig för barnen själva och de visar intresse för den. De samtalar, återberättar och kommenterar kring det. Men nu undrar jag om barnperspektivet borde vara tydligare för att utveckla deras intresse och engagemang till dokumentationen och för deras egen lärandeprocess, samt utökad förståelse för sina egna rättigheter.

Uppgift 1 a

Det krävs en medvetenhet hos pedagogerna själva om sitt eget förhållningssätt till hur de uppfattar att barnen söker och skapar kunskap. Skillnaderna i hur pedagogerna uppfattar barnen i relation till kunskapande är ett hinder som kräver gemensamma samtal och reflektioner i arbetslagen för ökat medvetenhet och insikt. I de olika arbetslagen är därför viktigt att lyfta fram och diskutera de olika förhållningssätten. En reflekterande och medforskande hållning hos pedagogerna ger barnen de rätta förutsättningarna att utveckla sina egna läroprocesser.(Lenz Taguchi, 1997) Enligt det konstrutionistiska synsättet på kunskapande bör pedagogerna ha ett öppet synsätt på barns egna teorier, viljan se teorierna lika sanna som de som vetenskapen konstruerar. Synen på kunskapen som socialt och kulturellt konstruerat är centralt i det konstruktionistiska synsättet på kunskapandet. Barns möjligheter till samspel med andra, tillsammans med nyfikna medforskande pedagoger ger barnen möjligheten att skapa egen kunskap och ökat tilltro till egen förmåga och fördjupat förståelse

Barnet blir medkonstruktörer av kultur och kunskap genom att få möjligheten att utforska och utveckla det egna tänkandet, hitta egna teorier och/eller tankekonstruktioner, innan barnet introduceras till det ”vetenskapliga sanningen”. (s. 51) Om barnen får själva utveckla och utforska sitt eget tänkande, har de också alternativa teorier att sätta i relationer med de vetenskapligt godkända teorierna. Det ger utrymme för fantasi och kreativitet. Enligt Reggio Emilia är dokumentationens viktigaste uppgift att synliggöra barnen som rika, kompetenta och aktivt kunskapande subjekt.(ibid) Om vi vuxna använder oss av dokumentationen för att synliggöra barns tankar och för vidareutveckling av arbetet, ger vi också makten till barnen över sitt eget lärande. Därför bör dokumentationen vara tillgängligt för barnen och vara tydlig och välgenomtänkt så att utvecklingen blir synlig och barnen kan tillsammans reflektera över det. Kunskapen är det som vi själva konstruerar tillsammans, den definieras och skapas i samspel med andra genom kommunikation och reflektion.(ibid)

 I Reggio Emilia sammanhang talas det om miljön som den tredje pedagogen Man syftar på att barnen kan kunna utnyttja miljön och materialen på sina egna villkor, att det är tillgängligt och välorganiserad. (ibid. s 67) Miljön måste locka till utforskande och samspel mellan barn och pedagoger och vara ständigt föränderlig samt ett variationsrikt material för att barnen kan uttrycka sig på flera olika sätt.

Litteratur:

 Lenz Taguchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete.

hej! jag testar...